AI kan nu kopiera Photoshop – vad det betyder för all programvara

Den 30 september lade utvecklaren Brandon Thomas ut PhotoCraft på kodplattformen GitHub. PhotoCraft är en kostnadsfri kopia av Photoshop, byggd med hjälp av Anthropics AI-modell Claude. Två veckor senare omfattade projektet ArtCraft, som PhotoCraft ingår i, kopior av sju Adobe-program och dessutom av Word, Excel och PowerPoint. Den 16 oktober hade PhotoCraft omkring 64 000 stjärnor, GitHubs mått på intresse.

Samtidigt blev REA, ett kostnadsfritt verktyg för att plocka isär program, ett av de mest uppmärksammade projekten på GitHub med knappt 280 000 stjärnor den 16 oktober. Att ta reda på hur ett program fungerar utan tillgång till dess källkod kallas reverse engineering. Med REA kan en utvecklare lägga över delar av det arbetet, som länge krävt specialister och stort tålamod, på en AI-agent. Det väcker fyra frågor: hur bra blir kopiorna, vad är lagligt, vad är ett program värt när det går att återskapa och vad betyder det för hela mjukvarubranschen?

ArtCraft kopierade sju Adobe-program på två veckor

PhotoCraft ingår i serien ArtCraft, som omfattar kopior av Photoshop, Illustrator, Premiere, Lightroom, After Effects, InDesign och Acrobat. Enligt utvecklaren Fabio Akita, som har granskat projektet, är programmen skrivna i programspråket Rust med hjälp av Claude Opus 5.5. De har öppen källkod och kan laddas ned kostnadsfritt. I oktober kom kopior av Word, Excel och PowerPoint under namnen WordCraft, GridCraft och DeckCraft, och serien har sedan dess vuxit med kopior av bland annat Figma och AutoCAD.

Fler har gjort samma sak. Photon Studio från Tenzen Studio är en annan Photoshop-kopia, byggd med två AI-modeller för omkring 2 000 dollar i AI-tjänster. Det var Photon Studio som Linus Tech Tips, en av de största teknikkanalerna på YouTube, lät några yrkesanvändare testa i avsnittet Pros Try Fake AI Photoshop. Avsnittet hade 2,7 miljoner visningar den 16 oktober.

Avsnittet beskriver hur åsikterna går isär. En del kallar kopiorna piratkopior, andra ser dem som ett steg mot en framtid där programvara med stängd kod har ersatts av öppen källkod byggd med AI. Enligt Linus Tech Tips är alla i debatten ändå överens om att något har förändrats för alltid. Kanalen tycker också att kreatörer har tagit emot kopiorna bättre än väntat, trots att många av dem är skeptiska till AI. Adobes kvalitetsproblem och prenumerationsmodell har, menar kanalen, retat så många kunder att de letar efter en väg ut.

Så byggs ett program om med reverse engineering

En kopia byggs i två led. Först tar någon reda på hur originalet fungerar, och det är det som kallas reverse engineering. Det kan ske på två sätt, genom att plocka isär koden eller genom att studera hur programmet beter sig. Sedan skrivs den nya koden. Tvålagsmetoden är ett sätt att organisera det ledet, så att de som har studerat originalet hålls isär från dem som skriver kopian. Juridiskt spelar skillnaderna stor roll.

Dekompilering är den mest direkta vägen. Ett program levereras som en binär fil, maskinkod som datorn kör men som människor knappt kan läsa. Med verktyg som Ghidra, som den amerikanska underrättelsetjänsten NSA har släppt som öppen källkod, översätts maskinkoden tillbaka till läsbar kod. Arbetet har alltid varit mödosamt. Det har AI ändrat. Enligt Linus Tech Tips arbetar sig modellen igenom maskinkoden så länge det finns pengar kvar på kontot.

Beteendeobservation är ArtCrafts väg. Enligt projektets egna regler har Photoshop studerats för "behaviour and look only", alltså för hur programmet beter sig och ser ut. Koden byggs utifrån Adobes publicerade beskrivning av filformatet PSD, andra öppna standarder och egna iakttagelser. Kod, färgprofiler och andra delar av originalet får inte kopieras. Enligt projektets dokumentation inventerades också det installerade Photoshop-paketet utan att programmet startades. Inventeringen omfattade bland annat filtyper, tillägg, kortkommandon och textsträngar i själva programfilen. Som facit används PSD-filer som skapats i Photoshop.

Tvålagsmetoden kallas på engelska clean room, eftersom det andra laget ska arbeta helt fritt från kunskap om originalets kod. Ett lag studerar originalet och skriver en beskrivning av vad programmet gör, utan att ta med någon kod. Ett annat lag, som aldrig har sett originalet, skriver ny kod enbart utifrån beskrivningen. Phoenix Technologies byggde i början av 1980-talet ett eget BIOS, den grundläggande programvara som startar en dator, för IBM-kompatibla datorer. Enligt Wikipedias artikel om metoden gick ett lag igenom IBM:s BIOS, omkring 8 kilobyte kod, och beskrev allt som BIOS:et gjorde utan att ta med någon kod. Utifrån beskrivningen skrev ett andra lag, som aldrig sett IBM:s kod, Phoenix egen version. Från 1984 licensierade Phoenix sitt BIOS till andra datortillverkare.

Med AI blir de två lagen två AI-agenter. Den ena kan börja i en dekompilering och skriva en beskrivning av vad koden gör, den andra skriver ny kod utifrån beskrivningen. Verktyget REA visar hur snabbt det första ledet, att förstå koden, kan gå i dag.

Verktyget REA låter AI-agenter plocka isär program

REA står för Reverse Engineer Anything och är ett kostnadsfritt verktyg med öppen källkod. Med det kan AI-agenter som Claude Code, OpenAI:s Codex och Cursor plocka isär program. REA ansluts via MCP, standarden för att koppla AI till andra verktyg. För maskinkod använder det etablerade analysverktyg som Ghidra och IDA och för webbplatser Chromes utvecklarverktyg. Själva motorerna är gamla. Det nya är att en agent kan styra dem.

Enligt Akita har REA funnits i ett halvår, och veckan kring den 9 oktober passerade det 100 000 stjärnor med tiotusentals nya om dagen.

Projektets egna exempel visar hur det ser ut i praktiken. I Windows Kalkylator hittar REA, med hjälp av en analytiker, den funktion i programfilen som räknar ut procent. Sedan förklarar verktyget hur funktionen är uppbyggd och resultatet stäms av mot den källkod som Microsoft själv har publicerat. Exemplen förklarar en enskild funktion i taget. Enligt REA:s egna villkor är verktyget byggt för lagliga ändamål som säkerhetsforskning, analys av skadlig kod och undersökning av program man själv äger. Projektet hjälper inte till att kopiera proprietär programvara, alltså program med stängd kod.

Verktyget kräver fortfarande en ingenjör. REA-projektet har självt mätt en analys av databasen SQLite, och enligt Akitas genomgång krävde den 42 anrop till verktygen, omkring fem minuter och 300 000 tokens. Enligt Akita har reverse engineering blivit billigare och tillgängligare, precis som när Ghidra släpptes 2019, men det är fortfarande ett jobb för en ingenjör.

Kopiorna fungerar men är långt från färdiga

Kopiorna ser ut som originalen på ytan. När yrkesanvändare arbetar i dem syns skillnaderna. I Linus Tech Tips test jämfördes Photon Studio med Photoshop sida vid sida.

• Att markera motivet i en bild gick men krävde mycket handpåläggning. I Photoshop kräver samma sak enligt testarna nästan inget arbete alls.
• Skuggorna i RAW-bilder, kamerans obehandlade bildfiler, gick inte att lyfta i närheten av vad Photoshop klarar.
• Omdömena spretar, från "ett bra alternativ" till "jag skulle inte använda det". En av testarna tycker att programmet ser bra ut men behöver ett år av finjusteringar.

ArtCrafts PhotoCraft visar samma mönster. Den 13 oktober hade projektet enligt Akita över 800 öppna ärenden, varav närmare 100 om Photoshops filformat PSD och omkring 50 om krascher. Projektet kallar själv programmet en tidig alfaversion och bedömde den 10 oktober i sin egen genomgång att det var omkring 45 procent redo för yrkesbruk. Dhruv Bhutani på tekniksajten XDA Developers tycker att ArtCraft behöver mer tid innan det kan ersätta Adobe, men att det i många fall är snabbare än Adobes program. Sajten Popular AI rekommenderar ArtCraft som ett experiment, men inte som en hel övergång för yrkesfolk.

Med AI går det alltså att bygga ett användbart bildprogram på några veckor. Samtidigt är det långt kvar till ett verktyg som en byrå kan lita på när kundens filer står på spel.

Juridiken skiljer på idé och kod

Upphovsrätten skyddar ett program som text, alltså själva koden. Idéerna bakom är fria. EU:s programvarudirektiv säger det rakt ut i artikel 1.2: "Idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett datorprogram, även de som ligger bakom dess gränssnitt, är inte upphovsrättsligt skyddade enligt detta direktiv."

EU-domstolen gick 2012 ett steg längre i målet mellan programvaruföretagen SAS Institute och World Programming. Varken ett programs funktion, programspråket eller filformaten räknas som programmets uttrycksform, alltså det som upphovsrätten skyddar. Om funktionen i sig kunde skyddas vore det enligt domstolen "detsamma som att ge möjlighet att monopolisera idéer, till nackdel för den tekniska och industriella utvecklingen".

Det ger metoderna olika ställning i Sverige och EU:

• Beteendeobservation har starkast stöd. Enligt 26 g § upphovsrättslagen får den som har rätt att använda ett program "iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom". Avtalsvillkor som inskränker rätten är ogiltiga. EU-domstolen konstaterade i SAS-målet att det inte är intrång när någon med licens bara har iakttagit, undersökt och provat ett program "i syfte att återskapa dess funktioner i ett annat program". I Sverige och EU hade ett projekt som ArtCraft kunnat luta sig mot den rätten, förutsatt att det hade rätt att använda Photoshop. En brittisk domstol läste 2025 samma EU-regel snävt. I målet mellan IBM och LzLabs bedömdes en granskning av själva programkoden, där delar av koden avkodades, gå längre än att iaktta och prova. ArtCrafts inventering av programpaketet går inte lika långt. Den gjordes däremot utan att programmet startades. Paragrafen gäller iakttagelser som görs medan programmet laddas, visas, körs, överförs eller lagras. Om en inventering av det lagrade paketet räknas dit är oprövat.
• Dekompilering är tillåten för ett enda syfte. Enligt 26 h § får koden återges och översättas när det krävs för att få program att fungera ihop, det lagen kallar samverkansförmåga. Det som kommer fram får inte användas för att utveckla ett program med "väsentligen likartad uttrycksform". Att dekompilera Photoshop för att bygga en ersättare faller utanför undantaget och kräver därför Adobes tillstånd.
• Tvålagsmetoden saknar egen regel i svensk lag. Den är en bevisstrategi. Upphovsrättsforskaren Andres Guadamuz förklarar att intrång kräver att koden kopieras. Kopiering kan enligt honom antas om de som skrev den nya koden hade tillgång till originalet. Två lag som aldrig möts gör kopiering svår att visa. Har första laget dekompilerat originalet för att bygga en ersättare gäller ändå gränsen i 26 h §.

Tvålagsmetoden bygger på att den som skriver koden aldrig har sett originalet. Med AI är det svårare att veta. Modellen ska inte ha sett originalets källkod, "åtminstone inte så att de datainsamlare som byggde modellen någonsin skulle erkänna det", påpekar Linus Tech Tips.

Adobes villkor och reglerna i USA

ArtCraft är ett amerikanskt projekt, enligt Akita byggt av en utvecklare i Atlanta, och i USA ser reglerna annorlunda ut. Amerikanska domstolar har godtagit att program plockas isär för att uppnå kompatibilitet. I målet mellan Sega och Accolade 1992 bedömdes det som tillåten användning, så kallad fair use, när det var enda sättet att komma åt de delar av koden som inte är skyddade. Samtidigt låter amerikanska domstolar enligt Guadamuz avtalsvillkor mot dekompilering gälla.

Adobes användarvillkor, i den version som gäller sedan den 3 oktober 2025, är tydliga: "We invest in our technology and services and don't allow you to recreate or attempt to recreate our products." Ingen får alltså återskapa eller försöka återskapa Adobes produkter. Villkoren förbjuder också reverse engineering och räknar dit även att övervaka vad som går in i och ut ur ett system. I Sverige och EU vore ett sådant villkor ogiltigt i den mån det hindrar den som har licens från att iaktta och prova programmets funktion. I USA kan det binda den som har godkänt det.

Upphovsrätten är dessutom bara ett av skydden. Den skyddar koden, medan ett patent kan skydda själva funktionen oavsett hur koden skrevs. Guadamuz pekar ut licensvillkor, patent och varumärken som ArtCrafts svaga punkter och tror att domstolarna kan börja granska gränssnittens utseende närmare. Ingen domstol har ännu prövat en kopia byggd av AI-agenter, men Guadamuz räknar med rättsprocesser som prövar om tvålagsmetoden är lika ren när AI gör arbetet. Såvitt känt hade varken Adobe eller Microsoft kommenterat kopiorna offentligt den 19 oktober.

Med AI blir det svårare att visa att kopian är nyskriven

Det bäst dokumenterade fallet av tvålagsmetoden med AI gäller chardet, ett bibliotek för programspråket Python som känner igen hur text är kodad. Det laddas ned över 100 miljoner gånger i månaden enligt pypistats och hör till de mest använda biblioteken i Python. År 2015 övervägdes det för Pythons standardbibliotek, den samling kod som följer med varje Python-installation, men licensen stoppade det, skriver Dan Blanchard, som har underhållit chardet sedan 2012. I början av mars 2026 släppte han en helt ny version som han gjort med Claude på fem dagar. Samtidigt bytte biblioteket licens från LGPL, som kräver att ändrad kod sprids vidare under samma licens, först till MIT, som bara kräver att upphovsmannens namn och licenstexten följer med koden, och sedan till 0BSD. Med 0BSD får vem som helst använda, ändra och sprida koden utan några villkor, inte ens att upphovsmannen nämns. Bytet från LGPL höll bara om den nya koden var ett självständigt verk. En bearbetning av den gamla koden hade fortfarande varit bunden av LGPL. Därför spelade det roll hur den nya koden hade skrivits.

Bibliotekets ursprungliga upphovsman Mark Pilgrim protesterade i ett ärende på GitHub. Han skrev att projektet saknade rätt att byta licens och att den nya versionen inte var byggd med tvålagsmetoden, eftersom de som gjorde den hade sett den ursprungliga koden. Blanchard medger i sin egen genomgång att han försökte följa tvålagsmetoden men att det bara blev en ungefärlig version, "an approximation, not the real thing". Beskrivningen av vad biblioteket skulle göra skrev han själv och koden skrev Claude, och båda hade viss kunskap om originalet. AI-agenter som arbetade åt honom läste dessutom delar av den gamla källkoden trots instruktioner om att låta bli.

Fallet visar svagheten i AI-varianten. När samma person skriver beskrivningen och styr modellen som skriver koden, och modellen själv kan leta upp det den behöver, blir muren mellan de två lagen tunnare än den var hos Phoenix. Samma risk finns enligt Guadamuz för ArtCraft om utvecklaren själv både studerade Adobes program och styrde modellen. Hur väl ArtCraft höll isär arbetet är okänt, skriver han.

Värdet i programvara ligger utanför koden

Fabio Akita tror att Adobe klarar sig. Enligt honom är det mest värdefulla i Adobes erbjudande svårt att kopiera. De molnbaserade AI-funktionerna körs på Adobes servrar och når aldrig användarens dator, där de hade kunnat plockas isär. Kameraprofilerna för hundratals kameramodeller har byggts upp under tjugo år, och kunnandet bakom färgåtergivningen finns knappt i någon träningsdata. Till det kommer licenser som inget öppet projekt kan få, som Pantones färgbibliotek för tryck.

Han jämför också med en omskrivning från i våras. Jarred Sumner, som skapade Javascript-miljön Bun, skrev i maj om hela Bun från programspråket Zig till Rust med Claude Code på elva dagar. Enligt Sumners egen redovisning motsvarade arbetet omkring 165 000 dollar räknat i API-pris och alla Buns tester gick igenom efteråt. Sumner hade sin egen kod som förlaga och en testsvit med omkring en miljon kontroller. Den som bygger om Photoshop utifrån har bara programmet att titta på. Att på den vägen nå originalets nivå skulle enligt Akita kosta mångdubbelt mer än omskrivningen av Bun.

Kopiornas kvalitet hänger också på underhållet. AI-skriven kod som ingen människa riktigt förstår blir dyr att förvalta, och PhotoCraft hade den 16 oktober närmare 1 400 öppna ärenden att beta av.

Öppen källkod har sålt allt utom koden i decennier

Öppen källkod har länge levt med att vem som helst får kopiera koden. Koden är fri att ladda ned och kunderna betalar för det som finns runt den. Red Hat bygger sina produkter på öppen källkod och säljer abonnemang som enligt bolaget innehåller support och tillgång till testade och certifierade versioner. I abonnemanget ingår också en garanti. Hävdar någon att Red Hats programvara gör intrång i dennes rättigheter är det bolagets sak att lösa och inte kundens, enligt Red Hats åtagande Open Source Assurance. Bolaget försvarar kunden och betalar, inom avtalets gränser, ett eventuellt skadestånd eller en förlikning. IBM köpte Red Hat 2019 för omkring 34 miljarder dollar.

Även Red Hat har fått skydda sig mot kopior. I juni 2023 slutade bolaget att lägga ut källkoden till de färdiga versionerna av operativsystemet Red Hat Enterprise Linux öppet för alla. Den senaste koden finns fortfarande öppet i CentOS Stream, som ligger strax före i utvecklingen, men den exakta källkoden till varje färdig version når sedan dess i första hand kunder och partner. Beslutet möttes av kritik och fem dagar senare svarade Mike McGrath, som ansvarar för Red Hats kärnplattformar. Andra bolag paketerade om koden och sålde den vidare utan att tillföra något, skrev han: "Simply rebuilding code, without adding value or changing it in any way, represents a real threat to open source companies everywhere." Det visar en annan väg för en leverantör vars kod går att kopiera: att begränsa vem som får den.

AI-kopiorna saknar allt det som Red Hat säljer. ArtCrafts två licenser, MIT och Apache 2.0, friskriver upphovsmännen från ansvar och anger att programmet levereras i befintligt skick, som de flesta öppna licenser. Ingen lovar uppdateringar, svarar på frågor eller står för kostnaden om en användare blir stämd.

För hela mjukvarubranschen betyder AI-kopiorna att stängd programvara hamnar där öppen källkod redan är. När koden går att återskapa blir den en råvara. Det som går att ta betalt för är det som finns runt den: support, garantier, uppdateringar, data och tjänster som körs hos leverantören.

Så påverkar AI-kopiorna köpare och säljare av programvara

För den som köper programvara förändras förhandlingsläget. När en kostnadsfri kopia finns ett klick bort blir det lättare att ifrågasätta en licensavgift som höjs varje år. Samtidigt är en alfaversion med över tusen öppna ärenden en dålig ersättare i en verksamhet där kundens filer, säkerhet och support står på spel. Linus Tech Tips tror dessutom att få av kopiorna kommer att underhållas.

• Pröva kopiorna där ett fel kostar lite. En kampanjbild eller ett internt dokument tål ett alfaprogram. Kundleveranser och arkiv behöver något stabilare.
• Fråga vem som underhåller programmet. Ett projekt som byggts på två veckor kan försvinna lika snabbt, och då står den som byggt sitt arbetssätt på programmet utan uppdateringar och support.
• Läs licensen och bedöm risken innan programmet sprids i organisationen. Licensen friskriver upphovsmännen från ansvar. En framtida tvist om upphovsrätt eller patent kan dessutom göra det osäkert att fortsätta använda programmet.

För den som säljer programvara flyttar värdet. Allt som syns i programmet kan studeras och byggas om. Det som stannar kvar finns utanför programmet: data, molntjänster, licensierat innehåll, support och garantier, ett varumärke kunderna litar på och en kundrelation. Mer av logiken kommer sannolikt att flytta in på servern, där ingen kan plocka isär den.

Säkerhetsexperten Daniel Miessler går ett steg längre. I nyhetsbrevet den 15 oktober använder han Grand Theft Auto VI som exempel, spelet som Rockstar Games släpper den 19 november efter många års utveckling. Han tror att någon redan 2027 kan göra ett nästan lika bra spel för några tusen dollar, även om det inte är säkert. Allt som går att se blir kopierat, skriver han, oavsett om det är programvara, idéer eller innehåll. En begränsning som återstår är mänsklig uppmärksamhet. Människor har begränsat med tid och därför förblir synlighet och marknadsföring en avgörande fördel.

Länge skyddades programvara av att den var dyr och svår att bygga. Det skyddet krymper nu för allt som går att se och prova. Kvar blir det som tar år att bygga upp: förtroende, data, tjänster och en publik som vet var den ska vända sig. Höstens kopior av Photoshop och Word är ett tidigt prov på den förskjutningen och de första testerna tyder på att originalen fortfarande har ett försprång. Frågan är hur länge.